Lucy

Jag hade inga större förväntningar på Luc Benssons Lucy med Scarlett Johansson i den titulära huvudrollen efter att ha sett trailern som gjorde såväl filmens rasistiska stereotypiseringar som icke-trovärdiga ”människor använder bara 10 procent av sina hjärna!”-premiss uppenbart, men jag väntade mig ändå en lättsmält film med underhållande actionscener och en intressant protagonist, men inte ens det lyckas Lucy leverera.

Filmen handlar om Lucy – och ja, det görs en stor grej av att hon har samma namn som getts de äldsta mänskliga kvarlevor som funnits – som luras av en tillfällig pojkvän att agera knarkkurir under en semesterresa i Taiwan. Lucy får ett halvt kilo av en ny drog, CPH4, inopererat bland tarmarna och efter att hon fått en spark i magen börjar påsen läcka och superdrogen tar sig in i hennes kropp och börjar förändra den. Till skillnad från vanliga människor, som bara använder tio procent av sin hjärnkapacitet, ökar hennes exceptionellt, vilket ger henne förmågan att kontrollera sin egna kropp, andra människor och sin omgivning. Hon flyr ifrån knarkligan, men de är henne hack i häl samtidigt som hon försöker komma underfund med vad det är som händer med henne.

Det enda som är bra med Lucy är Scarlett Johanssons skådespelarinsats, vilket ju inte är speciellt förvånande. Ju större del av hennes hjärnkapacitet som låses upp, desto mer omänsklig blir hon, förklarar hon, och Johansson spelar sin förvandling till mänsklig superdator riktigt bra. (Så bra att jag nästan vill se henne spela någon slags android eller A.I. i en framtida film, men det skulle ju med all säkerhet tyvärr urarta i den typiska ”sexig robotkvinna”-storyn så kanske inte ändå.)

Dessvärre kan inte ens Johanssons insats rädda filmen – främst på grund av att Lucy, alltmedan hennes krafter ökar, snabbt går från karaktär till plot device. Det är nedslående och irriterande att i en actionfilm där huvudrollen faktiskt innehas av en kvinna, så är hennes främsta funktion ändå att ge de manliga karaktärerna en anledning att driva handlingen framåt. Det är väldigt synd, speciellt eftersom Johansson gång på gång bevisat som sin roll som Black Widow att hon är en fantastisk actionskådespelare. Inte för att filmen skulle vara något feministiskt mästerverk även om Lucy hade fått förbli en riktigt karaktär – filmen är precis så full av rasistisk representation som trailern visade på: alla bad guys är stereotypiserade asiater, förutom två vita män som istället är högst queerkodade.

Och sen har vi hela pseudo-evolutionspremissen som jag hade varit beredd att köpa om filmen i övrigt varit värd det – och om den inte varit så ofantligt pinsam som den visade sig vara. Lucy kompletteras med bilder från djur- och växtriket som illustrerar Lucys evolutionära utveckling och det känns som något en skulle kunna ha klippt ihop i någon filmkurs på gymnasiet i ett missriktat försök att få den att framstå som mer konstnärlig. Lite den känslan inger förresten filmen i sin helhet – den verkar ha gjorts med höga ambitioner men resultatet är en svag och vagt pinsam film som försöker framstå som mer smart än vad den är men bara faller totalt pladask.